Medling vid brott bygger på filosofin Restorative Justice (RJ), på svenska benämnd reparativ rättvisa. De inblandade är huvudpersonerna och gärningspersonens skuld är till offret och genom ett direkt möte kan parterna komma att finna en uppgörelse.

RJ skiljer sig från det retributiva (bestraffande) där skuld ska bevisas och straff ska utmätas av staten. Dialogen sköts av ombud.

Lag

Medling i Sverige regleras av lag (2002:445) om medling med anledning av brott som är en så kallad ramlag och reglerar inte hur medlingsverksamheten ska bedrivas i detalj.

Lagen säger

• Medling ska ske i bägge parters intresse. Målet ska vara att minska de negativa följderna av brottet.
• Medling skall vara frivilligt för både gärningsperson och målsägande. Det ska vara polisanmält och gärningspersonen ska ha erkänt delaktighet i brottet.
• Medlingsförfarandet skall genomföras skyndsamt.
• Vid medlingsmötet skall målsägande ges möjlighet att berätta om sin upplevelse av brottet och dess följder. Gärningspersonen skall få möjlighet att berätta varför gärningen kom att begås och ge sin syn på situationen.

Den 1 januari 2008 infördes en bestämmelse i 5 kap.1 c § SoL som innebär att

• kommunerna är skyldiga att erbjuda medling i de fall gärningspersonen är under 21 år,
• medling ska även erbjudas dem som inte är straffmyndiga,
• Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet,
• åklagarens frist att ta beslut i åtalsfrågan på sex veckor får överskridas om det är nödvändigt med hänsyn till att den misstänkte ska delta i medling,
• en förlängning i tidsfristen bör göra det möjligt för rättsväsendet att beakta medling i större utsträckning,
• det är angeläget att medling i så stor utsträckning som möjligt tidsmässigt förläggs så det ingår i åklagarens beslutsunderlag,
• medling kan ingå i ungdomskontrakt,
• beslut om villkorade åtalsunderlåtelser kan inte fattas, dvs. beslut som gäller under förutsättning att medling kommer tillstånd, och
• det i enlighet med nu gällande lagstiftning gäller att medling inte ska vara någon särskild påföljd, men kan beaktas vid strafflindring.

Det handlar inte om vem som har rätt eller fel, eller om att fördela skuld eller om att döma

‍