Medlarens konfliktdiagnos

I den allra mest avskalade formen av medling behöver inte medlaren göra någon diagnos av konflikten annat än den som sker under själva samtalets gång genom att de viktigaste tvistefrågorna identifieras. Det kan t.o.m. vara en fördel att inte ha några förutfattade meningar alls om fallet. Härigenom kan medlaren på ett äkta sätt ställa ”naiva” frågor till parterna, vilket ibland kan ge en belysande vinkling på situationen. Om medlingen är ett led i en konflikthanteringsprocess som börjar innan medlingssamtalet och fortsätter efter det är det dock oftast nödvändigt att medlaren skaffar sig en bild av läget. Hur djupt denna diagnos ska gå beror givetvis på de speciella omständigheterna i det enskilda fallet. Här tas bara upp några av de mest centrala frågorna en medlare kan behöva skaffa svar på.

– Vad har hänt?
 Se till att få en bild över alla signifikanta incidenter.
Här kommer ofta väldigt ospecificerade och diagnosticerande utsagor. Parterna blandar ihop vad de verkligen observerat och deras tolkningar om vad som försiggått bakom kulisserna, samt vilka tankar de har om orsakerna till motpartens agerande. Det gäller här att sålla fram vad som, ur deras synvinkel, faktiskt skett, och separera detta från förmodanden och värderingar.

– Hur starka är känslorna?
 Viktigt att notera är om det inträffat händelser som måste tas upp till bearbetning därför att de inneburit kränkningar eller djupa känslor som blockerar vägen framåt och gör det omöjligt att gå in i en sakorienterad problemlösning innan känslorna har bearbetats. Om inga starka känslor finns kan medlingssamtalet snabbt fokuseras på hur de aktuella sakfrågorna kan hanteras.

– Varför är det som hänt en konflikt?
 Vad är det parterna ser som kärnfrågor, vad handlar det om? Varför är de arga, upprörda, vilka värden står på spel?
Ofta kommer ett helt paket med mycket stora frågor, som handlar om visioner, förhoppningar och förväntningar. Man måste då ibland separera idealtillstånd från det man realistiskt kan kräva och förvänta sig, med tanke på att vi har att göra med vanliga dödliga människor.

– Vad vill de uppnå?
 Pröva här i vilken mån parterna har realistiska föreställningar om vad som går att uppnå. Sådana saker som en offentlig skriftlig, ensidig och total ursäkt är sällan realistisk, eftersom motparten ser helt andra skäl till det som har hänt.

– Vilken grundinställning har de till möjligheterna att bearbeta konflikten?
 Ser de motparten som omöjlig att kommunicera med? Är de på vippen att ta till överkörning, t.ex. genom rättsliga åtgärder