Kritik mot medling som konflikthanteringsmetod

I situationer där en part är i en utsatt ställning p.g.a. att makten är ojämnt fördelad eller parten av någon anledning är mycket sårbar kan medling vara en direkt olämplig metod. Medlingen är informell och sker i enskildhet där offentligheten inte har insyn. Den svagare parten har inom ramen för proceduren inte stöd av stadgade rättigheter eller ombud som har särskild kompetens att företräda partens intressen och behov. Genom att medlingssituationen förutsätter att parterna möts på lika villkor kan det inträffa att den starkare parten har större frihet än t.ex. i en rättslig process eller i förhandlingar mellan ombud att utnyttja sin styrka för att vinna egna fördelar. En uppmärksam och skicklig medlare kan i många fall motverka detta genom att insistera på att båda sidornas behov och intressen ska komma till uttryck. Om parterna är mycket olika starka kan det dock uppstå en konflikt för medlaren angående den egna rollen: den svagare parten behöver ett ombud som hjälper till att försvara den svagare partens intressen, men medlaren har till uppgift att vara opartisk.

Bristen på insyn får dels till följd att den starkare partens agerande inte utsätts för offentlighetens kritiska granskning, dels att medlaren får en stark maktposition.

Den professionella medlaren bör alltså se över förutsättningarna för en god medling i varje enskilt fall. Om de grundläggande förutsättningarna inte är uppfyllda bör medlaren avstå från att ställa upp som medlare och i stället rekommendera parterna en annan metod att hantera konflikten.