Kommunikationsriktningar under medlingssamtalet

En av medlarens uppgifter är att möjliggöra för parterna att kommunicera direkt med varandra om hur de gemensamma problemen ska lösas. I många fall har parterna etablerat ett destruktivt kommunikationsmönster mellan sig, t.ex. helt avbruten kommunikation eller ett mönster av anklagelser och motanklagelser som omöjliggör problemlösning. De etablerade mönstren hålls på plats av de känslor och inställningar som utvecklats under konfliktens gång. Detta betyder att det ofta är omöjligt att direkt uppnå en konstruktiv atmosfär med direkt öppen kommunikation mellan parterna. Medlaren arbetar därför ofta stegvis med att handleda parterna till ett konstruktivt mönster.

I det första steget kommunicerar medlaren med parterna var för sig. Medlaren ställer frågor och lyssnar på svaren och förmedlar med sitt sätt att kommunicera respekt, uppmärksamhet och acceptans. Härigenom etableras en samtalsrelation som präglas av saklighet, ömsesidighet och en vilja att förstå. Detta bidrar normalt till att de känslor som stockat sig hos konfliktparten under kontrollerade former får ett uttryck eller lugnas ned. I den mån deltagaren uttrycker sig i form av anklagelser och värdeomdömen formulerar medlaren om budskapet till beskrivande formuleringar av subjektiva känslor, tankar och önskningar. Om den andra parten försöker bryta in med protester och repliker stoppas detta av medlaren.

Genom att samtalet mellan den ena konfliktparten och medlaren sker i en saklig atmosfär för den andra konfliktparten tillfälle att höra den första personens version av det som hänt utan att känna sig tvungen att reagera på det som drabant i en strid.

I det andra steget inbjuder medlaren parterna att ställa klargörande frågor till varandra. I detta steg tillåts ingen argumentation om tolkningar eller tyckanden, utan endast uppföljningsfrågor som syftar till förståelse av det den andra parten har sagt. Medlaren kan här om det är påkallat be den ena parten att med egna ord återge vad den andra parten har sagt. I detta andra steg sker fortfarande huvuddelen av kommunikationen mellan medlaren och ena sidan och parterna var för sig å andra sidan. Kommunikationen parterna emellan är begränsad till neutrala utbyten av informationer. I detta andra steg etableras ett mönster för kommunikation mellan parterna som består i att man lyssnar på vad den andre säger utan att direkt gå till motangrepp.

Det tredje steget inleds när parterna har fått en större förståelse för bakgrunden till motpartens agerande. Deras agerande är då i mindre grad styrt av känslor och tyckanden och de är i högre grad förmögna att kommunicera med varandra direkt utan att falla in i destruktiva mönster. Medlarens uppgift här är att milt men bestämt ingripa vid övertramp samt med hjälp av frågor se till att samtalet handlar om att undersöka de omständigheter som är viktiga för att kunna hantera situationen på ett optimalt sätt.

I det fjärde steget har parterna utvecklat en gemensam beskrivning av vad problemen består i. De kan då i hög grad samarbeta om att utveckla strategier för att hantera dem. Kommunikationen sker här i hög grad direkt mellan parterna, medan medlaren ger förslag och ställer frågor för att hålla samtalet på spår.