Känslodimensionen

Det är viktigt att medlaren är uppmärksam på hur balansen mellan sakfrågor och känslor ser ut i den enskilda situationen. Ibland kan starka känslor göra det omöjligt att komma vidare i bearbetningen av sakfrågor. Då måste känslorna ställas i fokus och tillåtas uttryck i konstruktiva former.

I en medlingssituation med för lite känslouttryck kan processen blockeras av att parterna inte vill eller kan uttrycka de känslor som sysselsätter dem, och som får dem att fastna i vissa ståndpunkter. Kanske är känslorna inte helt medvetna, eller också tror deltagarna att de inte hör dit. Medlaren måste du varsamt dra uppmärksamheten till känslorna, och se om det går att hitta en möjlighet att ge uttryck för dem utan att någon skadas.

Det kan naturligtvis också hetta till, så att känslouttrycken blir för starka, d.v.s. känslorna uttrycks i former som kraftigt eskalerar konfliktsituationen. Det kan ske genom anklagelser, gråt, tillmälen, etc. Medlaren måste här finna en balans som förmedlar att känslor är välkomna och relevanta, men att det måste finnas gränser för hur de uttrycks.
Anklagande formuleringar kan medlaren omformulera från du-budskap till jag-budskap, så att uppmärksamheten dras till talarens egna känslor, värden, intressen och behov.

Som medlare bör man vara medveten om att själva lyssnandet kan leda till positiva förändringar i hur parterna känner inför situationen. En lyssnare som skänker berättaren sin uppmärksamhet utan att det finns något element av kritik eller motargumentation låter berättaren formulera sina känslor, tankar och önskningar på ett fritt sätt. Detta leder i många fall till att det blir möjligt för personen att relatera till sina känslor, tankar och önskningar på ett friare och mer reflekterande sätt än förut. I stället för att vara behärskad av vissa känslor och tankar så kan berättaren betrakta dom, säga till sig själv så här: det här är mina känslor och tankar. Ofta släpper de då sitt krampaktiga grepp över berättaren, och han eller hon kan relatera till känslor och tankar som ett riktigt subjekt. Som sådant kan man bestämma hur man vill förhålla sig till sina känslor och tankar.